Rebecca's Place

Kategori: Känslor och allt

Min allra bästa vän //

Och jag ville skriva till dig hur jag mår. Egentligen. Jag ville skriva allt jag tänker, ALLT. Jag ville öppna upp mig själv, blotta mitt hjärta och min själ, för dig. Min bästa vän. Som jag älskar, så mycket. Min allra bästa vän. Dig som jag delar så mycket skratt med, så himla, jävla mycket skratt. Och minnen, och planer om framtiden. För vi är för alltid, det vet jag. 

Och sen när jag gjorde detta, när jag öppnade mig själv, så mycket som jag kunde, när jag berättade över sms och grät så var du inte den jag hoppats på. Du var inte den som jag skulle vara om situationen var omvänd. Jag hade åkt till dig, på en gång, hållit om dig medan vi låg i din säng, i en sked. Jag skulle krama om dig så hårt, och berätta för dig hur mycket jag önskade att jag kunde känna vad du kände. Att jag kunde få hälften av smärtan så vi kunde dela. För du, min allra bästa vän, önskar jag inget annat än det bästa i livet.

Jag skulle hålla om dig så många nätter som de hade behövts, tills ångesten hade halverats och tårarna inte var lika många längre.

Jag hade skrivit till dig, varje dag, och stöttat dig, jag hade kämpat med och för dig. Jag hade älskat dig oavsett hur jävla trasig du än hade varit. Jag hade älskat dig dubbelt så mycket när du inte älskat dig själv, så att du fick dubbelt med kärlek. Jag hade gjort allt för dig. Jag hade gjort ALLT för dig. 

Men nu är rollerna inte ombytta. Du är den som borde åka till mig, du är den som borde hålla om mig, du är den som borde kämpa med och för mig, du är den som borde önska mig allt det bästa i livet.  Du är den jag behöver och vill ha nu.

 

Normal 0 false false false SV JA X-NONE

Men du vet inte. Du förstår inte. Du, min allra bästa vän, vet inte hur jävla trasig din bästa vän är.

my heart hurts // songs

Om det finns något som jag verkligen, verkligen uppskattar här i livet så är det, (förutom Grey's Anatomy), musik. Alltså, vad skulle livet, helt seriöst, vara utan musik? Jag lyssnar på musik större delen av mina vakna tid, på morgonen när jag gör mig redo för skolan, påväg till skolan, hela dagen i skolan, påväg hem, i bilen, hemma, på gymmet, osv osv. Och under åren har jag samlat på mig riktigt bra musik som verkligen får en att känna så himla mycket. Många låtar som jag har på mina listor nu har jag en personlig koppling till, och just därför betyder dem så himla mycket. Ni vet hur man kan få ont i hjärtat av att lyssna på vissa låtar?? 

 

Dessa två låtar är såna låtar. Den fösrsta låten är med i säsong 6 avsnitt 22, även där Demi Lovato gästspelar. Texten är så fin, hörrni, så lyssna! Den andra låten är med i säsong 2, avsnitt 6, balnd annat när Derek berättar för Meredith att han tänker stanna med Addison, mitt hjärta gick väl i ca 1000000 bitar?

 

"Oh, damn it, I can not fall for a patient." Usch, den här låten gör så ont i hela mitt Grey's Anatomy hjärta att ajg inte vet vad jag ska ta mig till. Säsong 2, avsnitt 21, om ni undrar. Den andra låter gör också väldigt ont i mitt Grey's Anatomy hjärta. Denna spelas i första avsnittet på säsong 6. Refrängen är så himla fin, denna låt brukar jag lyssna på innan jag ska sova, då kommer alla tankar. Man kan lyssna på texten som är vääldigt, vääldigt fin. 

Musik är bäst när den går rakt in i hjärtat, när man kan relatera eller har minnen till låten. GE MIG ERA BÄSTA LÅTAR/ ARTISTER!!!!

De känns inte längre som att man reser

Ångesten blir bara större och större och de kryper under skinnet på mig. Jag vet inte vad som är fel. För en vecka sedan var jag i London. Där jag hör hemma. Där jag kan tunnelbanan, där jag vet den bästa shoppingen, där jag hittar till olika mysiga cafeer, där de känns som att jag bor, men där jag ändå bara är på besök. Vet ni hur ont de gör att älska något så himla mycket men ändå å är det på något sätt oåtkomligt? Nästa gång jag åker till London blir i Maj, sen så blir de inga fler gånger innan September då jag äntligen kommer att få kalla de min hemstad. Då flyttar jag. Förhoppningsvis kommer jag att trivas bättre än aldrig, men de kan ju också vara så att London bara passar mig som en weekend- stad, liksom. 

 Ibland känns de nästan inte som att jag åker bort för att få semester, utan för att silippa allt här hemma. Jag njuter såklart oerhört mycket av att vara borta, men de känns som att jag åker bort bara för att åka bort, om ni förstår vad jag menar. Meningen med att åka bort är att slippa saker och att lämna lite saker bakom sig för ett kort tag. Man kanske glömmer bort den riktiga meningen med resan. Det blir mer en "slippa- undan" resa, typ. Känner ni så? 

"Hur mår du?" //

"Vad handlar det egentligen om Rebecca? Hur mår du?" 

Denna fråga kom i ett mail från min lärare, häromdagen. Vi är inte överens om saker och ting och hon ville prata med mig utanför klassrummet i onsdags. Diskussionen slutade med att jag gick (sprang) därifrån in i klassrummet och slet åt mig min väska och jacka för att lämna skolan. Jag orkade inte mer. Och efter detta så mailade hon mig, och skrev detta bland annat. 

Jag började gråta. Tårarna strömmade ner för mina kinder och jag satt vid köksbordet och hulkade. Jag orkar inte längre. Jag vill inte och jag bryr mig inte. London var bra för mig, jag behövde komma bort, och glömma bort allt som väntade för ett tag innan livet började igen. Jag lovade mig själv att 2015 skulle bli ett bra år, men de har börjat annat än bra. Jag försöker ha en positiv inställning på bloggen och på instagram men det går inte. Jag orkar inte och jag bryr mig inte.

"Jag vill bara ligga i sängen, med täcket över huvudet och kolla på Grey's Anatomy hela dagen, hela natten och inte behöva göra något annat. Inte behöva tänka och bry mig om något. De känns som att någon, bokstavligt talat, hoppar på mitt bröst hela tiden. De gör fysiskt ont i hela mitt hjärta, hela tiden. Som svar på frågan om hur jag mår, typ. "

Så skrev jag till min lärare. Något jag aldrig har sagt till någon förut. Jag ville att hon skulle veta men även ha förståelse för varför jag kanske (förmodligen) kommer att bryta ihop på vårat möte på tisdag. Har ni någon gång haft ont i hjärtat? De känns som att någon slår och bankar, hjärtat bultar hårdare och man kan inte andas. Så känns det. Jag ville kunna sätta ord på mina känslor men det är väldigt svårt. Jag ville egentligen skriva en novell till henne om hur jag känner, men detta sammanfattar de mesta tycker jag. Jag vet inte varför jag känner såhär, men jag vet att ingen ska behöva göra det, aldrig någonsin. Ångest finns i alla former och kommer alltid att finnas där, man kan aldrig få bort den helt. MEN, de man kan göra är att ta kontroll över den, som är lättare sagt än gjort.

Hur kommer det sig att man är proppad med känslor men ändå känner sig så tom? Vet ni?  

 

New Years Resolutions //

Något som alla peppar för, och som jag själv tycker är överskattat, är nyårslöften. Speciellt hetsen om att man ska ha viktnedgång eller något annat hälsorelaterat som mål, usch. Tycker bara att de sätter massa press på en. Men, trots de har jag ändå skrivit en lista över mål och saker jag vill göra detta år. Om jag har en lista med saker jag måste göra känns allt mycket lättare, och jag har bättre koll, hihi. Vill dela med mig av listan till er, i alla fall. 

- Att börja bry mig igen - Jag vet inte hur, men jag har kommit in i en period då jag har slutat bry mig, om allt. Jag bryr mig inte om vad jag stoppar i munnen, jag bryr mig inte om mina pengar, jag bryr mig inte om skolan. Jag gör endast saker på rutin och hinner inte reflektera över livet. Och jag vill komma ur detta. Jag vill bry mig, och könna mig orolig över att inte ha gjort en uppgift i skolan trots att den skulle varit inne för längesen. Jag vill bry mig om vad jag äter. Men jag orkar inte, jag har ingen lust och jag kunde inte bry mig mindre, typ. 

- Besöka 3 nya platser - Som ni vet älskar jag att resa. I år vill jag åka till Berlin, och båtluffa i Kroatien eller Grekland, och besöka New York innan jag flyttar till London i höst. Längtar till våren väldigt mycket när jag kommer kunna börja göra lite saker, tänk er New York? Såklart måste jag spara pengar och jobba massa flr att få ihop detta, men de är livsinvesteringar enligt mig. 

- Köpa en ny kamera - Eftersom jag älskar att föreviga stunder så känns det som en bra investering. Jag köpte min kamera för 1,5 år sedan och den funkar toppen, och jag trivs med den, men eftersom att jag tycker det är så himla kul känns de bra att investera i något bättre. Jag har fastnat för en Canon 6D som jag tror kommer bli de jag skriver högst upp på min önskelista till studenten. 

 

 

Jasmine Thompson //

  

Goodbye my almost lover, goodbye my hopeless dream. I'm trying not to think about you, can't you just let me be? So long my luckless romance, my back is turned on you. I should have known you'd bring me heartache, almost lover always do. 

Så låter refrängen på en gamal, bortglömd favoritlåt hos mig. Som tur är, skickade en vän över en länk med en artist som hade gjort en sover på denna låt, så jag vart påmind om den igår. Jag kan sitta i timmar och bara lyssna på musik, leta efter nya låtar som får mitt hjärta att göra fruktansvärt ont. Jag gillar när musik berör, när musiken rör vid din själ och tar fram alla dina känslor. Igår satte jag på just denna, Almost Lover med Jasmine Thompson (orginalet är av A Fine Frenzy), och efter den kom de två andra du kan se efter, och till dem somnade jag. Det finns absolut inget bättre än att somna med musik i öronen. Dessa tre covers ovan är väl ca de bästa som har hänt mig hittils, år 2015. PUSS

/

Goodbye my almost lover, goodbye my hopeless dream. I'm trying not to think about you, can't you just let me be? So long my luckless romance, my back is turned on you. I should have known you'd bring me heartache, almost lover always do. 

That's how the refrain goes to a long and very lostsong that has been a favorite of mine. Luckily, my friend sent over a link with this amazing girl who had done a cover of it, so I was reminded of that old favorite last night. I can sit for hours and jsu tlisten to music, browse for new songs that makes my heart ache, so very much. I love it when music touches your soul and brings out all your emotions. Yesterday I put this one on, Almost Lovers with Jasmine Thompson (originally by A Fine Frenzy), and after that the others you can se above played. And after those three I fell asleep. There's nothing better than falling asleep woth music in your ears. These three covers are for sure the best thing that has happened to me in 2015, yet anyways. KISS