Rebecca's Place

Min allra bästa vän //

Och jag ville skriva till dig hur jag mår. Egentligen. Jag ville skriva allt jag tänker, ALLT. Jag ville öppna upp mig själv, blotta mitt hjärta och min själ, för dig. Min bästa vän. Som jag älskar, så mycket. Min allra bästa vän. Dig som jag delar så mycket skratt med, så himla, jävla mycket skratt. Och minnen, och planer om framtiden. För vi är för alltid, det vet jag. 

Och sen när jag gjorde detta, när jag öppnade mig själv, så mycket som jag kunde, när jag berättade över sms och grät så var du inte den jag hoppats på. Du var inte den som jag skulle vara om situationen var omvänd. Jag hade åkt till dig, på en gång, hållit om dig medan vi låg i din säng, i en sked. Jag skulle krama om dig så hårt, och berätta för dig hur mycket jag önskade att jag kunde känna vad du kände. Att jag kunde få hälften av smärtan så vi kunde dela. För du, min allra bästa vän, önskar jag inget annat än det bästa i livet.

Jag skulle hålla om dig så många nätter som de hade behövts, tills ångesten hade halverats och tårarna inte var lika många längre.

Jag hade skrivit till dig, varje dag, och stöttat dig, jag hade kämpat med och för dig. Jag hade älskat dig oavsett hur jävla trasig du än hade varit. Jag hade älskat dig dubbelt så mycket när du inte älskat dig själv, så att du fick dubbelt med kärlek. Jag hade gjort allt för dig. Jag hade gjort ALLT för dig. 

Men nu är rollerna inte ombytta. Du är den som borde åka till mig, du är den som borde hålla om mig, du är den som borde kämpa med och för mig, du är den som borde önska mig allt det bästa i livet.  Du är den jag behöver och vill ha nu.

 

Normal 0 false false false SV JA X-NONE

Men du vet inte. Du förstår inte. Du, min allra bästa vän, vet inte hur jävla trasig din bästa vän är.

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas