Rebecca's Place

De känns inte längre som att man reser

Ångesten blir bara större och större och de kryper under skinnet på mig. Jag vet inte vad som är fel. För en vecka sedan var jag i London. Där jag hör hemma. Där jag kan tunnelbanan, där jag vet den bästa shoppingen, där jag hittar till olika mysiga cafeer, där de känns som att jag bor, men där jag ändå bara är på besök. Vet ni hur ont de gör att älska något så himla mycket men ändå å är det på något sätt oåtkomligt? Nästa gång jag åker till London blir i Maj, sen så blir de inga fler gånger innan September då jag äntligen kommer att få kalla de min hemstad. Då flyttar jag. Förhoppningsvis kommer jag att trivas bättre än aldrig, men de kan ju också vara så att London bara passar mig som en weekend- stad, liksom. 

 Ibland känns de nästan inte som att jag åker bort för att få semester, utan för att silippa allt här hemma. Jag njuter såklart oerhört mycket av att vara borta, men de känns som att jag åker bort bara för att åka bort, om ni förstår vad jag menar. Meningen med att åka bort är att slippa saker och att lämna lite saker bakom sig för ett kort tag. Man kanske glömmer bort den riktiga meningen med resan. Det blir mer en "slippa- undan" resa, typ. Känner ni så? 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas